"Jag skulle aldrig ljuga för dig Michaela."
Det var så du sa.
Jag förstår inte hur man kan ljuga så för någon.
Om sådana saker.
För det ändamålet.
Saker som kan förstöra så mycket.
Och.
Det förstörde mycket,
för mig,
för dig,
för oss.
Du ville jag skulle tycka bättre om dig än om honom,
och därför ljög du.
Men du måste väl ändå förstått att sanningen kommer alltid fram till slut ändå,
och då skulle det bli nästan tvärtom mot vad du ville egentligen med hela grejen.
Så blev det i stort sett också.
Speciellt nu när du gjort om precis samma sak,
och jag förstått vem jag faktiskt kan tro på.
En gång för alla.
Detta var längesen nu men jag tänker och klurar på det än.
Du vet och visste om mina problem.
Jag gav dig min tillit.
Det sorgliga är att du inte förtjänade den.
Du har förlorat.
och kommer förlora igen om du inte skärper dig.




Vissa kanske tycker och tänker så att
"men orka älta och tänka på det fortfarande".
Vissa kanske tycker och tänker så att jag är dum som skriver detta här.
Men jag är irriterad, sårad och less på detta och behöver få skriva av mig ibland.