usch jag hatar verkligen nätter som denna. och denna natt är det värre än vanligt.
är hur trött som helst men kroppen vill inte ligga och sova, den vill röra på sig.
och så är det alla dessa jävla tankar och jobbigheter som smyger sig på när man väl försöker sova.
blä.
jag behöver uppmuntran.
jobbigt när man får en panikångestattack mitt i alltihopa också.
tur det kom ett sms i sista sekunden, annars hade det blivit jobbigt.

men love is my drug, is my medicin.
and by that I mean you.